Jag vet av erfarenhet att Sverige är världsbäst på att skapa regler och att det finns instanser att vända sig till om något blir fel. Men vad är syftet med anmälningar mot läkare om de alltid går fria? Slöseri med skattepengar tycker jag iallfall. Det är anställda på statliga verk som lägger ner en massa tid på att gå igenom uppgifter och sedan kan det i bästa fall gå vidare till domstol där även advokater, domare och nämndemän lägger ner en massa tid på ett ärende som ändå slutar med att läkaren går fri. Alla dessa notor betalar vi skattebetalare.
I Sverige kan läkare som utför rutinoperationer gå fria även om patienten avlider. Läste en artikel på Aftonbladet för inte så länge sedan om en kvinna som avled på grund av läkarslarv. Läkaren fick inte ens en varning och kan lugnt fortsätta sitt arbete.
Ett annat exempel hittar ni här: http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2011/02/14/lakare-frias-fran-operatio/index.xml
I Turkiet vet jag att det inte finns samma sorts regler som i Sverige. Jag kan inte med säkerhet säga att det inte finns instanser att vända sig till i frågor gällande felbehandling, men jag vet att stämningar i allmän domstol och skadestånd är vanligare där än i Sverige. Turkiet har dessutom ett annat sjukvårdssystem där det finns fler privata kliniker än statliga. (I Sverige har det först nyligen blivit tillåtet att driva privata sjukhus och kliniker.)

I Turkiet råder alltså konkurrens mellan klinikerna och många kliniker lever på sina rykten om att ha bra standard och bra läkare. Skulle en läkare eller klinik få dåligt rykte så kan det få ödesdigra konsekvenser för läkaren eller kliniken. Läkaren kan få sparken och kliniken kan få kraftigt minskat antal patienter vilket påverkar klinikens ekonomi och eftersom privatkliniker drivs som företag så kan konsekvenserna bli stora, som till exempel konkurs. I Turkiet finns dessutom ingen "Lag om personuppgifter (PUL)" så att läkarens namn kan fritt skrivas ut i dagstidningar och på nätet så att läkaren personligen får ett dåligt rykte och svårt att hitta nytt jobb. I Sverige däremot har vi sett exempel på hur norska och svenska läkare kan få mängder av varningar och ändå jobba på en svensk vårdcentral eller sjukhus. Jag har personligen ett antal exempel på hur svenska läkare har misskött sig. Istället för att ta reda på vilka medicinska problem en patient verkligen har så skriver de ett recept på några dyra tabletter och säger "testa de här och kom tillbaka om det inte blir bättre." En nära anhörig gick till flera svenska läkare, varav en var hudspecialist, för att få hjälp med torr hud vid hårfästet. De sa alla samma sak, "använd fuktgivande krämer" och skrev sedan på sin höjd ut Hydrokortison. Sen gick hon till en läkare hon hade hört talas om som skulle vara bra. Den här mannen var endast 38 år gammal och från Kazakstan dessutom. Efter 30 minuter, där han faktiskt undersökte hårbotten och kollade även i öronen vilket ingen annan hade gjort, kom han fram till att problemet löses med ett schampo. Efter två veckors användning av schampot var den torra hårbottnen borta och min släkting var gråtfärdig av lycka. Hon hade dragits med det här problemet i flera år och inte fått nån hjälp. Vem ska hon klaga till och vad hjälper det om läkarna i Sverige helt enkelt inte har kunskapen, erfarenheten eller tiden att hjälpa patienterna?
Dr Nusret Bas som utför alla ögonlaserbehandlingar på våra svenska resenärer driver ögonkliniken på Türkiye Hastanesi i Istanbul. Han har jobbat med ögonlaserbehandlingar sedan 1994 och är specialist inom ögonlaserkirurgi och även inom hornhinnesjukdomar. Eftersom läkare i Turkiet inte måste följa en mängd administrationsregler som i Sverige, innebär det att de kan lägga sin tid på det de är utbildade till, det vill säga läkaryrket. Detta innebär att en turkisk läkare kan träffa fler patienter per dag än svenska läkare och därmed bli mer erfaren än en svensk läkare under samma tidsperiod.
Vad tror ni skulle hända om dr Bas skulle få dåligt rykte? Hans patienter får inga remisser för att gå till just honom utan han är beroende av att han gör ett bra jobb och uppehåller ett gott rykte. På så sätt finns en annan press på turkiska läkare att faktiskt lösa patientens problem, som inte finns på en svensk läkare. I Sverige verkar det vara viktigare att följa reglerna.
Ögonlaser räknas som kosmetisk kirurgi och alla kliniker inom detta område låter sina patienter skriva på avtal som där patienten förbinder sig att inte stämma företaget för eventuell felbehandling. Någon ersättning betalas heller inte ut vid eventuell felbehandling eller då behandlingen ej resulterat i förväntat resultat. Så är det även på alla öginkliniker som utför laseroperationer. Det ögonlaserklinikerna istället gör att erbjuda kostnadsfria ombehandlingar så att resultatet blir bra.
Så kontentan av det hela är att i Turkiet finns förmodligen inte samma typer av statliga instanser man kan vända sig till då en patient eller anhörig har klagomål, men däremot har de mer erfarna och bättre läkare som gör det en läkare är utbildad till, att hjälpa patienterna.